Mångfacetterade Ulla Föhrer är nominerad till årets Dyslexipris
Ulla Föhrer är ett känt ansikte inom dyslexivärlden. Hon är bland mycket annat legitimerad logoped, hedersdoktor och tidigare universitetsadjunkt vid logopedutbildningen vid Karolinska Institutet. I år är Ulla en av de nominerade till Dyslexipriset.
Ulla Föhrer har under många år arbetat med läs- och skrivsvårigheter genom projekt, föreläsningar och utbildningar. Ulla har varit med och skrivit ett flertal böcker bl a Läsa och Skriva fast man inte kan och Dyslexi – förbannelse eller möjlighet. Det finns nog ingen idag som är verksam inom dyslexi som inte har hört eller läst något av vad hon har sagt eller skrivet inom området. Idag är Ulla Föhrer pensionär och arbetar inte längre aktivt med ämnet.
– Allt har sin tid men jag kan däremot fortfarande tänka mig att skriva en debattartikel, berättar Ulla.
I starten av Ullas karriär så insåg hon snabbt att det fanns bristande kunskap i skolan för barn med läs- och skrivsvårigheter. Barn, som gått hos logoped i förskoleåldern för sen språk- och talutveckling, kom tillbaka med läs- och skrivsvårigheter. Medvetandet om bakomliggande svårigheter med det skrivna språket förklarades, men problemen i skolan kvarstod.
– Kunskapen i skolan har säkert ökat genom åren, men jag läste nyligen i Läs och Skriv att Dyslexiförbundet vid Hearing på Socialstyrelsen påpekade att många skolor fortfarande saknar kunskap om hur man tidigt upptäcker och sätter in åtgärder för elever med dyslexi.
Det var så det började för Ulla. Hon läste på en hel del och åkte på kongresser och konferenser för att lära sig mer. Logopedutbildningen utökades med det så kallade ”dysleximomentet.” Hon höll otaliga föreläsningar och kurser för yrkesverksamma logopeder.
Ulla har även varit involverad i ett flertal projekt, exempelvis ett där hon djupintervjuade ett 40-tal personer i olika åldrar med läs- och skrivsvårigheter.
– Det var mycket intressant att göra dessa djupintervjuer och när alla bandade intervjuer var utskrivna så blev det en mycket fascinerande läsning.
Från början var tanken att intervjuerna skulle bli underlag för endast en bok, men det blev två. Den andra innehåller de intervjuades egna levnadsberättelser.
Ett kort utdrag från en intervju, som visar på handlingskraft och kreativitet:
”När jag sökte jobbet stod det att man skulle vara civilingenjör och god stilist. Det var intressant att jag fick det. Jag är varken civilingenjör eller god stilist. Jag är ordblind. Men däremot så har jag en gedigen yrkeserfarenhet som jag anser mer än väl kompenserar den teoretiska bakgrunden. Och jag fick jobbet på det. Jag gjorde väl också ett intryck därför jag sökte jobbet uppifrån en en ledningsstolpe uppe i Norrland. Jag gick genom skogen, klättrade upp i en telefonledning, tjuvkopplade och ringde och sökte jobbet.”
Jag blev väldigt förvånad över att bli nominerad, men glad över att bli ihågkommen.
Ulla Föhrer har skrivit ett antal böcker tillsammans med Eva Magnusson, exempelvis Dyslexi – förbannelse eller möjlighet? (2010), Kompensatoriskt stöd vid studier för personer med betydande läs- och skrivsvårigheter (2000) och Läsa och skriva fast man inte kan (2003).
Idag är Ulla pensionär, men känner fortfarande starkt för ämnet. Ulla Föhrer blev i månaden nominerad till årets Dyslexipris för sina särskilda insatser inom området.
– Jag blev väldigt förvånad över att bli nominerad, men glad över att bli ihågkommen, avslutar Ulla.
Ulla är en av de tre nominerade till Dyslexipriset 2018. Intervjuer med de tre nominerade kommer att publiceras löpande innan prisutdelningen. Publiceringen sker utan inbördes ordning.