“Skrivandet är ett hantverk som de flesta kan lära sig”
Deckarförfattaren Helene Tursten fick under skolgången kämpa för att skriva. Då existerade inte heller ordet Dyslexi, utan läraren ansåg istället att hon slarvade. I vuxen ålder började hon skriva på allvar, något som resulterade i böckerna om Irene Huss. I oktober medverkar Helene Tursten som prisutdelare på Dysleximässan i Karlstad som prisutdelare av Dyslexipriset.
Helene är född och uppvuxen i Göteborg men har de senaste trettio åren även bott i Värmland. Hon ser sig själv som lyckligt lottad, med en fot i sagolika Sunne, och den andra alldeles vid havet i Göteborg.
Helene är gift sedan många år tillbaka och har en vuxen dotter. För ett år sedan utökades familjen med en liten dvärgschnauzer, som hon gärna tar långa promenader i skogen med.
– Jag läser mycket, går gärna på teater och opera. Film är också ett stort intresse. Som författare måste man trivas i sitt eget sällskap, men jag försöker umgås med släkt och vänner så ofta jag kan, berättar Helene.
Helene är ursprungligen leg. sjuksköterska och leg. tandläkare och efter tio år som tandläkare drabbades hon av en reumatisk sjukdom. Då sjukdomen angrep händer och leder, kunde hon inte fortsätta som tandläkare. Sjuksköterska fungerade inte heller, eftersom att Helene är kirurgsjuksköterska.
– Efter något år började jag medarbeta i patienttidningar. Så småningom började jag fundera på att försöka skriva en bok, eftersom jag tyckte att jag hade en jättebra ide till en intrig. Min man är före detta polis och han tyckte också att idén verkade bra. Det tog mig ett år att skriva det som blev min debutroman, “Den krossade tanghästen” (1998, AnammaAlfabeta förlag).
Att bli författare var för Helene från början inte ett självklart val eftersom hon hade just skrivsvårigheter. Det upptäckte hon själv under skoltiden då diagnosen dyslexi inte existerade. Man var istället ”lat”, ”slarvig” eller ”dum i huvudet”. Läs- och svårighet kan vara ett hinder, men precis som många andra så ser Helene det som en tillgång istället för en svårighet.
– Eftersom jag visste att det skulle bli några röda bockar i mina uppsatser, så kompenserade jag det genom att låta min fantasi flöda. Lärarna gillade alltid mina uppsatser.
När Helene satt med sina första böckerna fick hon kämpa hårt för att få ihop berättelsen i text. Nu efter 20 års flitigt författande har det satt sig. Hon menar att skrivandet är ett hantverk som de flesta kan lära sig. Idag använder sig Helene alltid av stavningsprogram när hon skriver texter.
I oktober medverkar Helene Tursten som prisutdelare på Dysleximässan i Karlstad som prisutdelare av Dyslexipriset. Syftet med priset är att främja insatser utöver det vanliga som bedöms leda till positiva resultat för personer med dyslexi, dyskalkyli eller andra läs-, skriv- och räknesvårigheter.
– Det känns hedrande att få dela ut Dyslexipriset! Äntligen talas det öppet om det dolda handikappet dyslexi. Alla som har jobbat för den utvecklingen är värda att premieras, avslutar Helene Tursten.
