Helene Ehriander, SKED & Tomas Ekholm

De nomineras till Dyslexipriset 2025 

Ungefär 50 nomineringar kom in till Dyslexipriset 2025. Det var inget lätt val för juryn, men här är de tre som går vidare till final – ett arbetslag, en mattelärare och en professor i litteratur.

SKED: Delar med sig av specialkompetens om dyslexi och dyskalkyli 

“När ingen annan ville lyssna på våra misstankar om dyslexi var de där med snabb respons och expertis som gör att vi känner oss trygga i att fortsätta ett samarbete med dem.”

Så skriver föräldrarna till Elsa, 12 år, som har dyslexi. De nominerade är teamet på SKED, Skånes kompetenscentrum för elever med dyslexi och dyskalkyli.

Cecilia Sjöbeck är enhetschef och specialpedagog på SKED och hon intervjuas via telefon tillsammans med logopeden Sara Ljungberg. De är noga med att betona att det är hela teamet som nomineras till priset.

SKED är en liten del av Verksamhetsområde habilitering i Region Skåne. Där jobbar specialpedagoger, logopeder, psykolog och administratör. SKED erbjuder rådgivande samtal till familjer och skolor, till exempel inför eller efter en utredning. De har också flera nätverk för olika yrkeskategorier som möter personer med dyslexi och dyskalkyli. En annan del av SKEDs verksamhet är att hålla föreläsningar för skolpersonal och vårdnadshavare. Vissa föreläsningar äger rum på plats och andra är digitala. Det händer att SKED samarbetar med gymnasieungdomar i föreläsningsaktiviteter. Ungdomarna fungerar då som dyslexiambassadörer för yngre elever.

SKED samarbetar också mycket med Dyslexiförbundets lokalförening i Skåne.

SKED är även ett kompetenscentrum för dyskalkyli, en diagnos som fortfarande är mindre känd och som det inte finns lika mycket forskning om.

– Vi anordnar bland annat gruppverksamhet för ungdomar med dyskalkyli, så att den som fått diagnosen känner sig mindre ensam, berättar Cecilia Sjöbeck.

– Och vi håller oss á jour om vad som händer i samhället. Om vi behöver ta reda på något mer inom något område så kan vi tillsammans med vår forsknings-, utvecklings- och utbildningsenhet fördjupa oss och skriva PM. På vår webbplats finns dessa PM tillgängliga.

Text: Marja Beckman

Foto: SKED

Tomas Ekholm: Tar sig tid att prata med studenterna

– Jag har väldigt duktiga studenter, det är synd när svårigheter som inte har med deras kunskaper att göra stör deras studieinsatser, säger Tomas Ekholm.

“Jag har aldrig haft så kul, känt mig så trygg och välkommen i skolan. Önskar alla hade en lärare som han.” Så stod det i motiveringen till Tomas Ekholms nominering till Dyslexipriset, skriven av en av Tomas studenter på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm.

Tomas Ekholm undervisar och forskar i matematik och programmering. Han säger att han själv hade problem med läsningen när han gick i skolan, även om han inte har gjort någon dyslexiutredning.

– Matematik blev mitt sätt att tänka utan att behöva läsa så mycket.

Han berättar att han jobbar mycket med att skriva om kurslitteraturen så att den är rakt på sak och minimalistisk. Hans ena barn har en synskada och ett annat barn har autism, något som har gjort honom extra medveten om vikten av att vara tydlig och strukturerad.

På Tomas Ekholms föreläsningar kan det ibland vara 200 studenter. Ändå försöker Tomas ta sig tid att svara på frågor efter föreläsningarna.

– Om man tar bort allt brus i instruktionerna och gör kursmaterialet tillgängligt för dem som har svårigheter blir det också bra för alla andra, säger han.

Text: Marja Beckman

Foto: Privat

Helene Ehriander: Önskar att alla ska få läsupplevelser

– Läsning har hela mitt liv varit mitt största intresse och glädjeämne. Jag önskar alla rätt till de läsupplevelserna och möjligheten att bli delaktiga i samhället, säger Helene Ehriander.

Hon är professor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet och det är hennes andra nominering till Dyslexipriset. Förra gången var 2022.

– Jag har aldrig själv haft svårt att läsa, men möter ständigt personer som har det, berättar hon.

Helene introducerade bokhundar till Sverige och tillsammans med bland andra Dyslexiförbundet i nordvästra Skåne drev hon arvsfondsprojektet “Bokhunden och Astrid Lindgren”.

Begreppet läshund fanns då i USA och hade visat sig vara framgångsrikt för personer som kämpade med läsning. Att läsa högt för en tränad hund upplevs ofta som mindre kravfyllt, eftersom hunden inte är dömande.

Helene Ehriander minns en flicka som i första klass inte lärt sig avkodning. Flickan valde en bok om en hund för att bokhunden skulle tycka om den.

– Första gången hon läste fastnade hon på första bokstaven, men efter en stund slappnade hon av och kom igenom första sidan. Nästa dag hade hon tagit sig till andra sidan och fångat upp två ordbilder. Efter femton gånger tillsammans med min lilla bokhund behövde hon inte längre anstränga sig för att avkoda och kunde börja engagera sig i innehållet och hon sa att ”nu är jag en sådan som läser böcker”, berättar Helene Ehriander.

Nu finns bok- och läshundar på bibliotek och skolor ute i landet.

I samarbete med Dyslexiförbundet Skåne har Helene Ehriander också arrangerat flera välbesökta digitala föreläsningar på ämnena lättläst och dyslexi. Talarna är exempelvis författare och forskare.

– Dyslexiförbundet har en otroligt bra lokalförening i Skåne, säger Helene Ehriander.

Text: Marja Beckman

Foto: Linnéuniversitetet

Vinnaren tillkännages i samband med utdelningen den 9 oktober 2025. Priset delas ut av H.K.H. Prins Carl Philip i Bernadottebiblioteket i Stockholms slott.